OS i Stockholm 1912 var en succé som väckte intresset för idrot i hela landet. I det lilla trädgårdsmästarsamhället Hässelby norr om Stockholm inspirerades näggra läroverksungdommar att starta Hässelby SK. Bilden ovan: starten för maratonloppet i OS 1912.


OS 1912 väckte intresset


De olympiska spelen i Stockholm 1912 blev en stor framgång på många plan. Sverige vann nationstävlingen med 136 poäng, tvåa blev USA med 124. Bland ungdomen i Hässelby inspirerade spelen så mycket att Hesselby Sportklubb bildades året efter OS.

Den 23 februari 1913 bildades Hässelby Sportklubb i en tvättstuga på familjen Larssons tomt. Först bildades Riddersviks Idrottsklubb men den insomnade ganska snabbt. Idén om att bilda en idrottsklubb växte fram under de långa tågresorna fram och tillbaka mellan hemmet och skolan, mellan läxläsningen reso¬¬nerades idrott och OS som gått i Stockholm året dessförinnan.
De sju entusiastiska läroverkspojkar som bildade klubben bodde i Riddersvik och gick i skolan i staden. En av pojkarna hette Sven Larsson och på mötet valdes han till Hässelbys första ordförande. Till sekreterare valdes Hugo Linderoth och Gunnar Hacksell till kassör. Månadsavgiften sattes till 10 öre. När första verksamhetsåret var över hade antalet medlemmar ökat till 15 st.
Allmän idrott var det första som togs upp på programmet, men fotbollen blev snart störst. Tävlingsdräkten var vit tröja och blåa byxor.
Andra grenar som Hässelby snart tog upp på sitt program var: bandy, handboll, orientering simning och skidor. Även bordtennis, boxning och cykel har förekommit i klubbens verksamhet. Cykelsektionen bröt dock med Hässelby 1926 och bildade Hässelby Cykelklubb. Hässelby Cykelklubb tog sedan upp skidor på sitt program, och lyckades värva över Sportklubbens bästa löpare, så HSK fick lägga ner sin skidsektion.
Klubben blev rätt snart upptagen som medlem i Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund samt anslöt sig till de specialförbund, vars idrott klubben utövade, nämligen Svenska Idrottsförbundet, Svenska Fotbollförbundet, Svenska Skidförbundet och Svenska Simförbundet.
Den allmänna idrotten (friidrotten) utövades efter bästa förmåga. Klubbtävlingar var väldigt vanliga. Tävlingsplatserna var provisoriska som vägar, gårdsplaner och öppna platser, där plats kunde ordnas allt efter tävlingens beskaffenhet. Löpningarna skedde på vägarna lite varstans. Hopptävlingarna avgjordes på gårdsplanerna hemma hos medlemmarna och kasttävlingar på ängen vid järnvägsövergången. Resultaten blev därefter.
Deltagarantalet i alla tävlingsformer växte, klubbtävlingarna gav bättre resultat både till nytta och glädje för deltagarna. Klubben växte i styrka och anseende. Ju fler medlemmar desto större krav och önskan att mäta krafterna mot andra klubbars idrottsmän, Klubbmatcher och simtävlingar med andra före¬ningar anordnades. I dessa hävdade sig klubbens representanter väl och i flera matcher vann de. Vi minns särskilt de överlägsna segrarna 1918 över Bromstens IK och 1919 över Enebybergs IF. Båda dessa vanns på bortaplan.
Bland de idrottsmän som tävlade för Hässelby SK under klubbens första 30 år kan nämnas Pära Kaufeldt och Gunnar Sträng. Pära Kaufeldt spelade för Hässelby 1919. Senare gick han över till AIK, och blev landslagsman i fotboll. Han spelade centerforward i svenska landslaget som tog bronset i Olympiaden i Paris 1924.
Gunnar Sträng, Sveriges finansminister mellan åren 1955–1976, var aktiv simmare i Hässelby. Hans specialdistans var
200 meter bröstsim.


Första HesselbyLoppet 1915

Bland de första större allmänna tävlingar, som klubben anordnade var HesselbyLoppet
landsvägslöpning Hässelbyselby–Spånga–Hässelby om ett av greve Christer Bonde uppsatt vandringspris. Tävlingen gick första gången 1915.
Segrare blev V. Karlsson, Tranebergs IF. Åren 1916 och 1917 hemfördes pokalen av G. Linderholm, Fredrikshofs IF. 1918 blev K. Alm, IK Göta, segrare, och år 1919 hemfördes vandringspriset för alltid av Linderholm, FIF. Sportklubben hade även tävlande med, bästa deltagare från klubben var Oscar Eklöw, som år 1919 placerade sig på 4:de plats.



Under Hässelby SK:s första år hade frågan om att skapa en idrottsplats i Hässelby hög prioritet. Klubben fick mark av greve Bonde på Hässelby Slott – den s.k Koängen, som låg i en slänt och därför lutade avsevärt. Klubbens medlemmar fick jobba hårt hårt med markarbetet innan idrottsplatsen äntligen kunde invigas 1924.

Idrottsplatsen kommer till

Hässelbys första idrottsplats var en äng nere vid Lövsta-järnvägen. Under klubbens första år beslöts att HSK skulle skicka in en anhållan om egen idrottsplan, fordringarna på en idrottsplats blev större och efter ett par år fick klubben av greve Bonde mark upplåten där den nuvarande idrottsplatsen ligger men ungefär hälften av denna. Det blev en samlingsplats för träning och tävlingar. Hur idrottsplatsen kom till läser du om på några av de kommande sidorna.
Greve Bonde på Hässelby Slott skänkte tidigt den fuktiga betesmarken, där IP nu ligger, till HSK. Men det tog flera år innan medlemmarna med oavlönat arbete hade fått till en spelbar fotbollsplan. Innan löparbanorna kunde vältas kärrades det ut 148 ton kolstybb!
.År 1920 hade klubben kommit så långt att idrottsplanen på Kohagen nöjaktigt kunde användas för fotboll, hopp och kasttävlingar.
Fotbollsplanen, som var färdig redan 1923, togs i bruk den 29 maj 1924. Under sommaren blev löpar-, kast- och hoppbanorna färdiga, stängsel utanför löparbanor uppsatt. Flaggstänger resta m. m. Dessutom hade klubben glädjen, att av arbetsledaren Edg. Eriksson mottaga ett nytt klubbhus som gåva. Bland vänner och idrottsintresserade insamlade han nämligen privat medel till det klubbhus, som under sommaren uppfördes mitt för löparbanorna.
Den 3 augusti 1924 var idrottsplatsen i stora drag färdig och invigdes då officiellt med såväl fotbolls- som allmänna idrottstävlingar.
Drömmen om ett större klubbhus med samlingssal, bastu och duschrum för året runt bruk växte sig allt starkare under 40- och 50-talet men först i mitten av 60-talet kunde drömmen förverkligas genom ett ekonomiskt och idrottsligt uppsving samt ett outtröttligt arbete av byggnads-kommitté, gamla HSK:are och idrottsaktiva.

Nästa stora steg blev att få moderna löparbanor, s.k allvädersbanor. Detta var klart 2006, mycket tack vare att friidrotten gick in med en stor summa pengar.
I augusti detta år kunde Stockholm Idrottsborgarråd Py Börjesson inviga den nyupprustade idrottsplatsen med röda allvädersbanor. Det är på dessa banor som nu målet för Hässelbyloppet finns.



Idrottsplatsen blev snabbt rn samlingsplats i Hässelby både när det gällde idrott och andra aktiviteter.


Friidrotten nummer ett

Idag är friidrotten den klart mest framgångsrika idrotten inom Alliansföreningen Hässelby SK.
Det hela började i slutet av 50-talet.1958 doftade det nybyggt i Hässelby Gård. Förorten hade fått tunnelbana, nya bostadsområden och tusentals nya innevånare. Tre friidrottsintresserade grabbar flyttade till Hässelby. Det var sprintern, hopparen och pådrivaren Stig Hedfors, spjutkast¬aren Kjell Thorngren och kastaren Björn Blomberg. De beslutade sig för att återuppliva Hässelby SK:s fri¬idrottsverksamhet.

Grabbarna tävlade för Kronobergs IK, men de tyckte att det var mer praktiskt att starta friidrottsverksamhet i Hässelby än att åka in till Kristinebergs idrottsplats för att träna.
Detta var ett stort steg. Kronoberg var en framgångsrik klubb för 40-50 år sedan med höjdhopparen Stickan Pettersson – EM-trea 1958 och EM-tvåa 1962 – som den stora stjärnan.
Hässelby hade inte haft friidrottsverksamhet på tio år.
Trots att Hässelby SK inte hade någon friidrottsverksamhet under nära tio år fanns de svarta kolstybbsbanorna på Hässelby IP hela tiden kvar.
– Vi var sju-åtta aktiva, och vi tränade mest stående höjd och stående längd, minns Sven-Erik Humla, som själv var medeldistanslöpare och som är en av klubbens ledare idag.
I juni 1959 fick Hässelbys friidrottare testa sin styrka på allvar. Då for klubben upp till Roslagen för en klubbmatch mot Rimbo.
– Vi vann, minns Sven-Erik Humla.
Efter bara tio år var Hässelby bästa klubb vid UP-finalerna i friidrott (dåtidens ungdoms-SM).

Ett stort steg i friidrottens utveckling togs 1978 då en av ledarna i Hässelby – Anders Olsson– kom med idén att starta Stockholm Marathon tillsammans med Spårvägens FK. Premiären i augusti 1979 blev mycket lyckad:
– Stockholm har aldrig varit med om något liknande. Under några timmar var hela staden förvandlad till ett enda stort idrottsstadion, rappor¬terade Vecko Revyn.
Klubbarnas verksamhet har sedan utökats med nya lopp som Tjejmilen, Vår Ruset, Stockholm Halvmatathon, Bellmanstafetten och Tjur Ruset.

Hässelbys andel av överskottet från dessa lopp har dels investerats i upprustning av Hässelby IP och dels i klubbens friidrottsverksamhet.
2002–2014 har Hässelby SK varje år toppat Svenska Friidrottsförbundets ranking över landets bästa klubbar. Denna ranking baseras på resultat i SM-tävlingar för ungdomar, juniorer och seniorer.
Klubbens friidrottare har vunnit över 250 SM-guld. Flera av de bästa har tävlat i VM och OS: Staffan Strand, Martin Eriksson, Isabellah Andersson, Angelica Bengtsson, Marie-Söderstrm-Lundberg, Mattias Jons, Jessica Samuelsson och Sara Wedlund.
Källa: Jubileumsboken HässelbySportklubb 19122–2023, Bengt Alfredsson (2013).


Isabellah Andersson är Hässelbys bästa löpare. 2014 tog hon sin sjätte seger i Nordens viktigaste löpartävling ASICS Stockholm Marathon.. Isabellah vann samtidigt sitt 25:e SM-guld och är därmed tillsammans med den legendariske spjutkastaren Eric Lemming den som vunnit flest SM-guld i friidrott genom tiderna.