Filip Joelsson (till vänster) och Håkan Karlsson efter ett gemensamt löppass på Tosterön inför Hässelbyloppet.

Vi förverkligar en dröm


Vi ska springa Hässelbyloppet, jag och min bror. Det hade jag aldrig trott för något år sedan! Jag hoppas att vår berättelse kan inspirera andra med kronisk ledvärk och liknande besvär.


Jag är nu 53 år gammal. I ungdomen var jag hyfsat sportig, men sedan drygt 20 år har inflammationer och ledbesvär hållit mig borta från löpning och all annan träning. Förra sommaren förvärrades besvären i samband med jobbrelaterad stress, och då fick jag äntligen en diagnos och kunde börja medicinera. Det visade sig att jag har psoriasis artrit. En av mina bröder har samma sjukdom, han fick sin diagnos för några år sedan så han har varit ett bra stöd. Tack vare bra mediciner kunde han började löpträna för två år sedan, och inte minst detta har varit till stor inspiration.

Vid nyår gav vi varandra ett löfte - om jag fick lika bra effekt av medicinerna skulle jag också börja löpträna, och innan året var slut skulle vi springa ett millopp tillsammans. Det tog ett tag att komma tillrätta med mina inflammerade leder, men sedan maj har jag så kallade biologiska mediciner och då kunde jag börja träna regelbundet. Det var absolut inte utan bakslag. Trots att jag började med 1-2 korta pass per vecka drabbades jag av "gubbvad", men jag kunde få bukt med det genom att springa mer intervall, byta skor och ta någon lektion i löpteknik. Under sommarens ledighet började jag träna 3-4 gånger i veckan, och efter semestern gick jag med i IF Linnéa för att få träningssällskap och tips.

Det är verkligen en dröm att kunna träna igen, utan att drabbas av kroniska inflammationer och värk. Och faktum är att det har gått över förväntan! Från början hade jag en förhoppning att komma ner på tider under 50 minuter på milen, och till min glädje var jag där redan i augusti. Vi satte då ett mål som kändes väldigt ambitiöst, jag och min bror, nämligen att komma ner mot 45 minuter om möjligt. Så när Hässelby bjöd in till provlöpning av banan för tre veckor sedan tog vi paus från familjens vardagsbestyr och hakade på, och när vi korsade mållinjen stannade klockan på 44.45. Vilken fantastisk känsla!

Efter det har en av oss sprungit Lidingöloppet (det var inte jag) och en har haft en rejäl höstförkylning som omöjliggjorde löpträning i 12 dagar (det var jag), men det gör egentligen inget. Vi är båda på banan igen denna veckan, och vi har ju redan nått vårt tidsmässiga mål. Nu ska vi bara njuta av en härlig löparfest, och av att vi kan springa en mil tillsammans.

Så du som drabbats av värk eller ledbesvär, ge inte upp. Och du som ser två glada grabbar får gärna heja på, för nu ska vi äntligen infria vårt nyårslöfte - jag och min bror!

HÅKAN KARLSSON